Väx ifrån sandlådan!

Man skulle väl kunna beskylla Rockstar för vågen av sandlådeaction som sveper över världen just nu. I och med Grand Theft Autos-spelen visade de för längesen var skåpet skall stå. Eller rättare sagt hur man anlägger en sandlåda.
Men börjar det inte bli tröttsamt? Hur mycket substans innehåller egentligen sandlådespelen? Är illusionen av frihet så trovärdig bara man penslar ut en stor yta att leka på? Nej, jag tycker inte det, och det börjar bli för mycket.

När Infamous, Prototype och Red Faction: Guerrilla släpps samtidigt eller nära inpå varandra är det tydligt vad som är generationens stora trend, men också vad som är genrens stora gissel. Och gisslet är det att jag inte intresseras av att utforska områden dit handlingen inte för mig. Inte längre.

Hur många röda berg eller hur många husfasader jag än kan klättra, hoppa eller köra över ersätts snart den inledande wow-känslan av tomhet. Särskilt vid insikten om att de många uppdrag som finns är variationer på samma sak, spelen emellan. Därtill upprepas de till leda och illusionen av frihet spricker. Yta och tidsåtgång är inte synonymt med kvalitet alla gånger, vilket man lugnt kan konstatera om man spelat igenom den intensiva kampanjen av Call Of Duty: Modern Warfare 2.

Från att bestiga berg med ishackor och göra halsbrytande hopp, går man till att köra snöskoter, gummibåt i snirkliga floder, och agera helikopterskytt över ett enormt fångläger (inte nödvändigtvis i den ordningen). Allt varvat med sedvanliga actionuppdrag. Det filmiska greppet sent i spelet när man sitter som passagerare i en bil och tvingas ta över ratten när föraren blir skjuten är nog bland det häftigaste i hela spelet. Spoilervarning där förresten, men så är det.

En sådan högkvalitativ, koncentrerad upplevelse som Call Of Duty: MW 2 har ju i alla fall en baksida; Det är kort.
Jag klockade in på ganska exakt sex timmar första genomspelningen. Spelet är däremot så intensivt och snyggt regisserat att det hade fungerat ganska bra som en miniserie i sex delar på TV.

Så varför nämner jag spel som GTA, Red Faction: Guerrilla och Call Of Duty i samma andetag? Därför att jag skulle vilja se någon form av genreöverskridande fusion dem emellan. Bort med rutinuppdragen av typen leverera bil från A till B på två minuter eller misslyckas och försök igen. Bevara friheten och gärna mycket av de vidsträckta ytorna, men fyll dem med vettigt innehåll. Väx ifrån sandlådan och börja jobba på riktigt. I ett grustag till exempel.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0