Flashback: Rayman
Under 90-talet föddes de första riktiga plattformsspelen i tre dimensioner, och samsades om marknaden med den gamla typens spel, de sidoscrollande 2D-spelen. Ett av dem var Rayman.
3D is da shit, verkade både spelskapare och spelare instämma i kring mitten av 90-talet. Därmed fick många briljanta tvådimensionella spel se sig besegrade av mediokra 3D-motsvarigheter fulla av clippingproblem, textursprickor och slowdowns. För 3D var grejen. Det fick Konami bittert erfara i och med sitt Castlevania: Symphony Of The Night (kan inte nog nämna det spelet) som rent kommersiellt släpptes alldeles för sent för sitt eget bästa.
Förmodligen kan tänkas att även UBI Soft kände något liknande när de släppte Rayman, även om det gick bättre för den blonderade hundmannen med röd scarf i avsaknad av både armar och ben.
Rayman struntade fullständigt i hur många dimensioner han rörde sig i, han gjorde det han gjorde, och gjorde det väl.
Sina första steg i rollen som Rayman tar man i en underbar prunkande djungel full av liv och rörelse, detaljrikedomen är av sällan skådat slag, och musiken är stråkpop med hög mysfaktor.
Hans uppdrag är att befria små så kallade electoons, små rosa bollar som den onde mannen med det originella namnet Mr. Dark fängslat i burar runtom i världarna. Till detta behöver Rayman en knytnäve som kan svingas iväg och träffa fiender flera meter bort för att sedan återvända, och denna med flera olika egenskaper erhåller han från den goda magiska fen allt eftersom spelet fortskrider.
Nackdelen med Rayman som jag ser det är att det, sitt sockersöta yttre till trots, innebär en ordentlig utmaning. Själv har jag aldrig klarat det, men inte tyckt desto mindre om det för det trots att vissa passager kan vara helvetiska.
För från att i den första världen skutta mellan blomblad och svinga sig i lianer finner man sig hoppandes mellan bongotrummor och maracas strax därpå. Miljöerna är estetiskt nästan mer varierad än Marios värld, och hinner inte bli tjatiga innan nästa värld introduceras. Men det skall sägas, tycker man Ratchet & Clank är svårt bör man inte ge sig i kast med det här.
Hur som helst är det ett stycke 2D-konst att njuta av, som inte bör glömmas bort för att det föll i skymundan bakom mediokra 3D-spel. Spelet finns relativt billigt på Tradera och Ebay.
3D is da shit, verkade både spelskapare och spelare instämma i kring mitten av 90-talet. Därmed fick många briljanta tvådimensionella spel se sig besegrade av mediokra 3D-motsvarigheter fulla av clippingproblem, textursprickor och slowdowns. För 3D var grejen. Det fick Konami bittert erfara i och med sitt Castlevania: Symphony Of The Night (kan inte nog nämna det spelet) som rent kommersiellt släpptes alldeles för sent för sitt eget bästa.
Förmodligen kan tänkas att även UBI Soft kände något liknande när de släppte Rayman, även om det gick bättre för den blonderade hundmannen med röd scarf i avsaknad av både armar och ben.
Rayman struntade fullständigt i hur många dimensioner han rörde sig i, han gjorde det han gjorde, och gjorde det väl.
Sina första steg i rollen som Rayman tar man i en underbar prunkande djungel full av liv och rörelse, detaljrikedomen är av sällan skådat slag, och musiken är stråkpop med hög mysfaktor.
Hans uppdrag är att befria små så kallade electoons, små rosa bollar som den onde mannen med det originella namnet Mr. Dark fängslat i burar runtom i världarna. Till detta behöver Rayman en knytnäve som kan svingas iväg och träffa fiender flera meter bort för att sedan återvända, och denna med flera olika egenskaper erhåller han från den goda magiska fen allt eftersom spelet fortskrider.
Nackdelen med Rayman som jag ser det är att det, sitt sockersöta yttre till trots, innebär en ordentlig utmaning. Själv har jag aldrig klarat det, men inte tyckt desto mindre om det för det trots att vissa passager kan vara helvetiska.
För från att i den första världen skutta mellan blomblad och svinga sig i lianer finner man sig hoppandes mellan bongotrummor och maracas strax därpå. Miljöerna är estetiskt nästan mer varierad än Marios värld, och hinner inte bli tjatiga innan nästa värld introduceras. Men det skall sägas, tycker man Ratchet & Clank är svårt bör man inte ge sig i kast med det här.
Hur som helst är det ett stycke 2D-konst att njuta av, som inte bör glömmas bort för att det föll i skymundan bakom mediokra 3D-spel. Spelet finns relativt billigt på Tradera och Ebay.
Kommentarer
Trackback
