Vad kan vara roligare än att ensam och med obegränsat med ammunition, helt ohämmat gå loss på oändliga horder av odöda? Svaret är naturligtvis att göra det tillsammans med tre vänner!

Det sammanfattar egentligen allt som Valve's Left 4 Dead med den symboliska titeln står för. Hejdlöst blodskvättande i en lättsam, handlingsbefriad FPS-shooter som bygger på den berömda Source-motorn från Half-Life 2.  Ni är fyra överlevare varav du ikläder dig rollen som en av dem. Utan vidare omsvep beväpnar ni er upp till tänderna med de mest konventionella av skjutvapen och går lös på allsköns ruttnande hejdukar i en någon av den handfull kampanjer som finns att tillgå. Det låter simpelt, och det är det. Det låter B-filmsaktigt, och det är det. Det låter dåligt, men det är det däremot inte. Det är inte heller ett Dead Rising i förstapersonsperspektiv. Dönickarna i Left 4 Dead är elitidrottare snarare än slashasar,

Dödens arméer anfaller hänsynslöst från alla håll och kanter allt eftersom du avancerar genom korridorer, skogar, tunnlar och kloaker. Många av dem besitter egenskaper som lamslår och fängslar spelarna. Egenskaper som belyser vikten av samarbete. Att som i många andra spel i genren ränna iväg på eget bevåg för att spela hjälte är en mycket dålig idé. Ensam är stark gäller absolut inte här. Istället krävs ett solitt lagarbete där spelarna utformar strategier och täcker varandra i största möjliga mån, i synnerhet på de högre svårighetsgraderna. För bortsett från den vanliga standardzombien (tillika kanonmaten) som gärna kommer drällande i klasar om femtio åt gången, finns även desto farligare varianter. Boomern är en korpulent herre med utåtnavel som bokstavligen spyr galla och förblindar första bästa människa han kommer över. Smokern har en lång tunga klibbig som flugpapper, och de har sällskap av ytterligare  varelser som vill göra livet surt för dig.

Det är sällan lugnt på rutan annat än i de rum man besöker för att hämta andan och fylla på ammunition och hämta förbandslådor mellan omgångarna. Left 4 Dead är för det mesta kaosartad skottlossning i miljöer proppfulla med dött kött som lever. Det är snyggt och detaljerat samtidigt som skärmuppdateringen aldrig får stryka på foten, vad jag noterat.

Avnjutes bäst online

Även om dina artificiella vänner är träffsäkra och hjälpsamma då du hamnar i knipa, ligger den stora behållningen såklart i att spela online med dina kompisar. Kampanjerna är lagom korta, runt en trekvart. Man hinner inte tröttna innan det är över, men behöver du en paus har Valve skapat en fiffig lösning fler borde ta efter. Genom ett par knapptryck i menyn kan du låta den kompetenta AI'n kontrollera din karaktär, istället för att låta den bli en tacksam sitting duck som förargar medspelarna medan du är på toaletten....

Förutom kampanjläget finns även versus-läget, som innebär att man turas om att spela som överlevare och som zombie. De fyra som är människor upplever i stort kampanjen som vanligt, medan motspelarna får agera de mer avancerade varelserna bland zombiepacket. Även om det är underhållande och gläntar på dörren till nya möjligheter i genren förtas nöjet i att spela zombie lite grann av allt väntande. Som monster är man allt annat än stryktålig, att dö går på en sekund. Men respawning sker inte förrän efter en halvminut, vilket fort blir frustrerande när man dött ett par tre gånger. Svårighetsaspekten är förståelig; motspelarna måste få en chans att komma framåt mellan anfallen, men varför inte låta zombie-laget få spela vanlig kanonmat medan de väntar?

Left 4 Dead är i stort ett stabilt hantverk, som inte förändrar genren i grunden, men som tacksamt uppmuntrar samarbete på ett helt annat sätt än till exempel Call Of Duty eller Halo-serierna. För att återgå till essensen med spelet och säga samma sak med andra ord: De egotrippade scoretab-fetischister som tror att de ensamma kan springa i förväg och äga spelet ensamma göre sig icke besvär, ensam blir man inget annat än ett lätt byte som ligger övriga till last. Det är styrkan med Left 4 Dead, och det är också hela poängen, som fyran i titeln antyder. Detta är inte Terminator, det är D'Artagnan och de tre musketörerna goes shotgun!