Introduktion
God kväll, säger jag efter att precis ha trillat innanför dörren, hemma från jobbet. Det är en varm vindstilla afton utanför, och fjärran ljud som sällan hörs har fri lejd ända till mitt bostadsområde. Jag presenterar mig som Linus, eftersom jag heter så. Jag är för närvarande 25 år gammal och arbetar i containerterminalen (Skandiahamnen) i Göteborgs Hamn AB. Är en kille med förkärlek för rökig whiskey, mörka ölsorter, TV-spel samt sång och gitarr. Inga märkvärdigheter.
Spelen är mitt huvudsakliga intresse och den här bloggen, om det nu blir så att jag inte tröttnar efter någon vecka, kommer mestadels att handla om just det. Spelbranschen har så länge jag kan minnas växt så det knakat, målgrupperna har breddats. Jag menar, i mina barndoms dagar var det Super Mario Bros så tummen blödde (och det säger jag inte bara för uttryckets skull, den blödde verkligen vid ett tillfälle), det var något de små kunde uppehållas med medan föräldrarna kunde ta det lugnt. Nästan alla av mina barndomsvänner växte ifrån intresset, men inte jag. Snarare tvärtom.
Nintendo NES blev inkörsporten till ett liv präglat av polygoner och pixlar, och idag har jag inte en oerhörd, men åtminstone nämnvärd samling spel och konsoller som kommit och gått under uppväxten. Men idag spelar inte bara du som är nostalgiker eller dina barn i femårsåldern. Idag har nästan alla drabbats av fenomenet Nintendo WII.
Mot bakgrund av detta känns det faktiskt högaktuellt att dela med mig av tankar, erfarenheter, idéer, tips och rekommendationer, eftersom jag ofta spelar och ständigt utökar min samling. Samlingen i sig är en ofokuserad historia. Jag gillar inte riktigt tanken på att samla alla delar i olika serier, eftersom alla delar i en serie inte nödvändigtvis är bra, såsom Resident Evil som ett snabbt exempel. Ettan revolutionerade, tvåan och trean förfinade och upprepade, fyran revolutionerade serien på nytt. Men det finns en drös spin offs och annat bröte som kanske kommer kosta bara för att det floppat och inte sålt nåt. Men inte för att de är bra, förbisedda titlar, nej. Inte som Castlevania: Symphony of the night.
Mina konsoller för närvarande SNES (en amerikansk, en svensk), Mega Drive, PlayStation (en original, en PS One), Saturn, Xbox, PS2, GameCube, Dreamcast, PC Engine, PS3, Nintendo 64, Nintendo Wii och Xbox 360. Flest titlar har jag till PlayStation och GameCube. PlayStation av nostalgiska skäl, eftersom det var den konsollen jag först köpte för mina egna pengar. GameCube anser jag var den mest kvalitativa konsollen under sin generation, därför skaffar jag åt mig så många kvalitetstitlar till den som möjligt.
Minst antal titlar har jag till PC Engine, endast Akumajo Dracula X: Chi No Rondo, eller mer känt som Castlevania: Rondo Of Blood.
På den bärbara fronten finns Game Boy Advance och Nintendo DS.
Efterlysningar
Söker som sagt expandera samlingen av kvalitetstitlar till alla möjliga format, just nu är det Secret Of Mana komplett SCN eller UKV-utgåva som hägrar mest, men även en så märklig titel som Stubbs the zombie in rebel without a pulse till Xbox.
Spelen är mitt huvudsakliga intresse och den här bloggen, om det nu blir så att jag inte tröttnar efter någon vecka, kommer mestadels att handla om just det. Spelbranschen har så länge jag kan minnas växt så det knakat, målgrupperna har breddats. Jag menar, i mina barndoms dagar var det Super Mario Bros så tummen blödde (och det säger jag inte bara för uttryckets skull, den blödde verkligen vid ett tillfälle), det var något de små kunde uppehållas med medan föräldrarna kunde ta det lugnt. Nästan alla av mina barndomsvänner växte ifrån intresset, men inte jag. Snarare tvärtom.
Nintendo NES blev inkörsporten till ett liv präglat av polygoner och pixlar, och idag har jag inte en oerhörd, men åtminstone nämnvärd samling spel och konsoller som kommit och gått under uppväxten. Men idag spelar inte bara du som är nostalgiker eller dina barn i femårsåldern. Idag har nästan alla drabbats av fenomenet Nintendo WII.
Mot bakgrund av detta känns det faktiskt högaktuellt att dela med mig av tankar, erfarenheter, idéer, tips och rekommendationer, eftersom jag ofta spelar och ständigt utökar min samling. Samlingen i sig är en ofokuserad historia. Jag gillar inte riktigt tanken på att samla alla delar i olika serier, eftersom alla delar i en serie inte nödvändigtvis är bra, såsom Resident Evil som ett snabbt exempel. Ettan revolutionerade, tvåan och trean förfinade och upprepade, fyran revolutionerade serien på nytt. Men det finns en drös spin offs och annat bröte som kanske kommer kosta bara för att det floppat och inte sålt nåt. Men inte för att de är bra, förbisedda titlar, nej. Inte som Castlevania: Symphony of the night.
Mina konsoller för närvarande SNES (en amerikansk, en svensk), Mega Drive, PlayStation (en original, en PS One), Saturn, Xbox, PS2, GameCube, Dreamcast, PC Engine, PS3, Nintendo 64, Nintendo Wii och Xbox 360. Flest titlar har jag till PlayStation och GameCube. PlayStation av nostalgiska skäl, eftersom det var den konsollen jag först köpte för mina egna pengar. GameCube anser jag var den mest kvalitativa konsollen under sin generation, därför skaffar jag åt mig så många kvalitetstitlar till den som möjligt.
Minst antal titlar har jag till PC Engine, endast Akumajo Dracula X: Chi No Rondo, eller mer känt som Castlevania: Rondo Of Blood.
På den bärbara fronten finns Game Boy Advance och Nintendo DS.
Efterlysningar
Söker som sagt expandera samlingen av kvalitetstitlar till alla möjliga format, just nu är det Secret Of Mana komplett SCN eller UKV-utgåva som hägrar mest, men även en så märklig titel som Stubbs the zombie in rebel without a pulse till Xbox.
Kommentarer
Trackback
