Avatar 3D kändes som en närmare tre timmar lång teknikdemonstration av CG-animeringens framsteg under de senaste åren. Efter att ovant kisa genom så kallare Real 3D-goggles med sällsynt fula bågar (som om det spelar någon roll) finner jag mig efter någon halvtimme slutligen till rätta i Pandoras prunkande vegetation. Det är ett ambitiöst verk av den hyllade James Cameron, som tidigare gjort sig känd för många omistliga klassiker, bland andra Avgrunden, Aliens - Återkomsten och Terminator 2. Filmen behöver vid det här laget knappast någon närmare presentation (lika lite som Cameron, egentligen), det är en klassisk berättelse om gott och ont. Den giriga mänskligheten invaderar planeten Pandora, tvingar undan urinvånarna Na'vi för att lägga beslag på deras naturtillgångar. Hos mig väcker det en del politiska associationer; jag kan inte undgå att dra paralleller mellan mänsklighetens krigsmakt och USA's självutnämnda roll som världspolis i verkligheten. Men det är bara jag det.

Visst är det till en början en speciell känsla när partiklar och  explosioner tycks tränga genom duken och ut i biosalongen, men det finns vissa problem. För min del spricker illusionen då kamerans fokusfält gör objekt i förgrunden suddiga. Att man sedan kan ana avstånd i djupled mellan olika personer och föremål på ett helt nytt sätt är visserligen coolt, men det blir lätt ansträngande för i alla fall mitt öga om jag inte strikt fokuserar blicken på samma punkt som kameran.

Filmen är definitivt ett måste för svältfödda sci-fi-fantaster men det är - trots att det inte finns en enda direkt långtråkig minut av de nästan tre timmarna - upplevelsen av 3D som är behållningen med filmen. Berättelsen i sig är både urvattnad, halvtaskigt presenterad och hade fått svårt att stå på egna ben. Själva konfliktupplösningen anade man ju redan vid anslaget, till exempel. Men det är förmodligen en överväldigande historia för de lite yngre som inte hunnit få samma historia berättad för sig femtioelva gånger ännu. Att så många besökare sett den, och att den dragit in så ofantligt mycket pengar säger egentligen inte mycket om kvalitén, det stadfäster bara ytterligare vikten av hype och marknadsföring i kombination med stora namn (läs: James Cameron).