Jag är väl ensam om åsikten att spelmediet står i behov av större förändringar än fjärrkontroller och viftpinnar. Att Nintendo banat väg för revolutionerande kontrollmetoder räcker liksom inte för oss som sällar oss till den skara som sakta men säkert växt ifrån Super Mario. 

Jag kan fortfarande spela New Super Mario Bros till Wii och underhållas en kort stund med ett snett leende på läpparna. Men det är ett nostalgins nöje att trampa goombas och plocka svamp och jag är blir aldrig riktigt tagen på sängen längre. De "vuxna" spelen i marknadens bemärkelse grottar fortfarande ner sig i verkliga och fiktiva världskrig med maximal förstörelse och blodspillan som största argument.

Jag spelar Darksiders, som någon kanske skulle säga är en vuxnare variant av Legend Of Zelda, bara för att inse att det förhåller sig tvärtom. Möjligen är det vuxnare ur aspekten att karaktärerna i Darksiders är äldre, rentav uråldriga, men inte i övrigt. Bläddrade lite förstrött i menyn, hamnar på skärmen för spelarstatistik och ser mängden blod jag dränerat fiender på. Vem fan skall jag skryta om det för tycker man? 

Jag går igenom tiotals spel i samlingen för att hitta guldkorn att skriva spaltmeter av kärleksförklaringar till, men finner inte mycket. Det bästa aktörerna på marknaden verkar kunna uppbringa är fortfarande starkt Devil May Cry-influerade actionspel med comboräkning och utflippade karaktärer. Men bara för att man snor ett par ständigt återkommande inslag i Nintendos serie blir det inte helt jävla otroligt bra för det.  

Det finns spel som kommer undan, som är återhållsamma med information jag ändå inte bryr mig om och berättar en avskalad historia utan större kruseduller. I Demon's Souls snackas inte en massa trams, det skrivs inget på näsan, det finns ingen sexfixering, de tystlåtna karaktärernas proportioner är hyfsat normala. Om något inte behöver sägas så sägs det heller inte. Det är ett spel som förstår mig som spelare. Det inbjuder till ett svårbemästrat äventyr tacksamt befriat från comboattacker jag ändå aldrig orkat plugga in i andra spel, som till exempel Bayonetta. Dessutom delar det ut mer piska än morot. Det saknar ett starkt narrativ, men när man inom spelvärlden upphöjer Heavy Rain med sin stereotypa seriemordshistoria som en fantastisk berättelse betackar jag mig för pretentiösa manus och övar min fingerfärdighet istället. Hade Heavy Rain kommit som CG-animerad hyrfilm hade ingen jävel brytt sig. Men bara för att tittaren aktiveras med lite vevande på spakarna blir det en jättebra historia eller?

Jag vill gärna sluta tjata om Demon's Souls, men det är svårt när det just nu är det enda moderna spel som ger mig den känslan många spel gav mig för 15-20 år sedan, som påminner mig om varför jag började spela, men kanske viktigast av allt - varför jag skall fortsätta.